thelifeofshit

Nu sitter jag i en lägenhet i central Norrköping sliten och jävlig. 
Classiefied har dunkat i högtalarna hela dagen.
linus sitter med maskinen i högsta hugg och hercan lider olidligt när nålen träffar hans vad.
 Sällan har jag känt mig så tillfredstäld av någon anans smärta LJUVLIGT.
men tanken av att jag står på tur är ju inte lika upphetsande.
 men men som man säger vill man vara fin får man utstå olidlig smärta.
eller som dennis hellre säger liten kaktus hoppar sällan över stor å.

Det som fick mig att ta steget in i blogg världen var lång.
 Efter mycket snack om alla kända unga, BEGÅVADE bloggare så satte jag mig ner och läste lite.
 Svidande läsning skrivet av patetiska, obetydliga horungar vars världsbild sträcker sig från cityfiken till hemmet.
man kan gämföra dom med en vilsen fisk på land.
hur fan hamnade jag här?
hur fan tar jag mig härifrån?
hmm vad ska jag skriva i dag?
JA JAG VET - vi lägger upp bilder på kläder, puss munnar, twilight skådespelare och skriver hur mycket vi längtar efter nästa avsnitt av the hills.

NEJJJJJJJ kollade igenom skiten och blev ledsen.
 Var är dom roliga inlägen, alla fyller, konstiga efterfester, svineri, spontana naken vandringar?
 roliga lekar som gissa spyan, 100 meter helrör? 
 Dokumänteringar av en linus fylla under hallowen eller hur mycket öl kan man fylla en punkare med?
 Obetydliga ordspråk?
 kritik och hat mot världen som inte bara sträcker sig till att man är sur på hela världen för att sminket e slut.


så nu tar jag och grabbarna tag i det hela och ska försöka leverera idoti i sin renaste form
 första inläget klart.

over and aout, blesss///

Man ska aldrig kasta kottar när man sitter i samma båt